hoppochliv

Haft en ganska spårad helg. Sen i torsdags har jag bara varit bakis och full hela tiden.. Inte bra.

I torsdags var jag på BJ som alla andra artonåringar i uppsala. Det var som ett enda stort vardagsrum på BJ. Alla kände alla och det var bra stämning hela kvällen.



På fredagen hade vi en väldigt fin begravning för min älskade farmor. Det var jätte skönt att få stilla sina tankar och ta ett ordentligt farväl. Det var sorgligt men befriande.

På kvällen tar jag med mig Iselinn till Gävle. Inga planer gick som dom skulle men till slut hamnade jag, Iselinn, Mattias och Jonatan hemma hos mig. Fyra stycken sitter och dricker och har hur kul som helst. Var fortfarande bakis sen dagen innan och återställaren gjorde sitt vill jag lova. Vi sjöng, dansa, skratta och prata skånska hela kvällen. Iselinn Deckar i min säng och Jonatan deckar på mitt köksgolv efter att jag matat han med thaisoppa. Jag och Mattias som klarar alkoholen lite bättre sitter uppe och pratar i några timmar tills dom beger sig hemmåt vid tretiden. Jag kan inte sova så stannar uppe i princip hela natten.

Går upp på lördagen och båda känner att dom lika gärna kunnat blivit överkörda av en lastbil. Vi måste ta oss ner på stan för att hitta något att ha på sig på kvällen. Allt går i slowmotion men optimister som vi är går vi runt med glatt humör ändå. Vi tog en sushi på nian. Jag hittade inga kläder så vi tog fel buss hem sen..

Vid sjutiden tar vi bussen mot forsbacka. Sophia i min klass har fest på kvällen. Vi kommer dit vid åtta och då är alla redan fulla och småspårade. Jag hade i alla fall jätte kul där. Träffade många nya roliga människor vilket är himla bra eftersom jag inte känner så många här. Vid sju är det släkt i huset och alla fyllon somnar in.

I morse vaknade man ännu slitnare än dagarna innan. Optimist Stina går upp ändå och hjälper sophia att städa undan sörjan. Jag och Iselinn drar in till stan tillsammans med några andra killar som sov kvar hos Sophia. Vi sätter oss på kära nian och äter mat och fyller minnesluckorna med lite minnen. Har aldrig varit så jobbigt att föra en gaffel mot munnen någon gång som det var då.

Jag och Iselinn drar sen hem till Brynäs och vi har nu bara legat i soffan och inte rört en fena. Det var länge sen jag hade en sån rolig och händelserik helg. Tack vare min lille vän Iselinn orkade man hålla tempot uppe.