hoppochliv

I går när jag skulle möta Claes ute så kommer en kille fram och frågar om jag har bil. Han måste varit runt 23, såg bra ut och hade shyssta kläder. Jag har bil säger jag och undrar vad han vill. Han pratar inte ren svenska men jag lyckas klura ut att hans mamma har diabetes och behöver föras till sjukhus. Jag ringer Claes som säger att jag absolut inte skulle hjälpa han. Tur att han sa det för dum som jag är fattar inte jag att det finns människor som vill mig illa. Jag sa till killen att tyvärr jag kan inte hjälpa dig. Då tar han tag i mig och kysser mig. Då skäller Nikki (hunden) och han blir rädd så jag knuffar bort honom.

Himla bra att ha hund ibland! Han var ju mycket större än mig och kunde gjort vad som helst egentligen. Fast iuf är jag en hejjare på att slåss men ändå.